Så varför just Marie Antionette?
Jag har alltid fascinerats av denna kvinna. En del anser henne vara ett dumt våp som slösade med hovets och rikets pengar medan jag anser att hon bara var ett offer för sin tid och miljö.
Hon hade ju inget att säga till om från barn till vuxen kvinna. Hon blev tidigt bortgift med kronprinsen av Frankrike, hatad av fransmännen och beskylld för både det ena och det andra.
Den mest kända anekdoten lär ju vara att hon på fullt allvar ska ha sagt att folket kan äta kakor om dom inte har bröd. Självklart är det ett påhitt, ren fantasi. Men den ger henne en viss karaktär.....
lördag 30 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Jag är en godisråtta minsann!!
Jag har gått upp ett kilo på en vecka :) Det har ju sina randiga och rutiga skäl men främst beror det nog på att jag inte tränat lika mycket som jag normalt brukar och istället suttit och smaskat i mig semla, chips och choklad :)
Men just nu är det så jäkla svårt att låta bli.
Men igår fick jag nog. Stoppade i mig frukt varje gång jag blev sugen på godis. Har köpt torkad frukt som jag nallar på hela tiden. Hellre det än choklad säger jag bara :)
Men det värmde faktiskt när sköterskan sa till mig förra veckan att det syns på mitt blodprov att jag äter bra :) För det gör jag ju.....fisk, kött och kyckling varje vecka blandat med grönsaker, potatis eller bulgur och ris.
Nu gäller det bara att jobba på det där med karaktären... ;)
Men just nu är det så jäkla svårt att låta bli.
Men igår fick jag nog. Stoppade i mig frukt varje gång jag blev sugen på godis. Har köpt torkad frukt som jag nallar på hela tiden. Hellre det än choklad säger jag bara :)
Men det värmde faktiskt när sköterskan sa till mig förra veckan att det syns på mitt blodprov att jag äter bra :) För det gör jag ju.....fisk, kött och kyckling varje vecka blandat med grönsaker, potatis eller bulgur och ris.
Nu gäller det bara att jobba på det där med karaktären... ;)
Det är dags för fredagsmys!
Äntligen helg!
Dagarna på jobbet är så himla sega och långa nuförtiden. Med mindre att göra, ingen information om vad som händer och ett tomt kontor så har all motivation och arbetsglädje totalt försvunnit.
Jag längtar bara till sista mars nu. Vill börja mitt nya liv.
Nu till helgen är det inget storslaget planerat. Vi ska sova länge, äta god frukost, lösa melodikrysset tillsammans (det har blivit en lördagstradition hemma hos oss nu) och sen lite jogg. Funderar på om man skulle försöka pallra sig in till stan och gå på Historiska museet eller Nationalmuseum men jag får se.
Jag är så mycket piggare nu. Känner att energin börjar byggas upp igen och jag orkar ta itu med saker som legat i glömska sedan julhelgen.
Det är bråda dagar och mycket ska planeras. Och snart flyttar ju Jocke in också! :)
Dagarna på jobbet är så himla sega och långa nuförtiden. Med mindre att göra, ingen information om vad som händer och ett tomt kontor så har all motivation och arbetsglädje totalt försvunnit.
Jag längtar bara till sista mars nu. Vill börja mitt nya liv.
Nu till helgen är det inget storslaget planerat. Vi ska sova länge, äta god frukost, lösa melodikrysset tillsammans (det har blivit en lördagstradition hemma hos oss nu) och sen lite jogg. Funderar på om man skulle försöka pallra sig in till stan och gå på Historiska museet eller Nationalmuseum men jag får se.
Jag är så mycket piggare nu. Känner att energin börjar byggas upp igen och jag orkar ta itu med saker som legat i glömska sedan julhelgen.
Det är bråda dagar och mycket ska planeras. Och snart flyttar ju Jocke in också! :)
torsdag 28 januari 2010
Det finns bara en barnvisa som fortfarande håller :)
När jag var liten parvel spenderade jag mycket av min tid hos mormor på Åland. Jag minns att det på den tiden (70-talet) gick ett önskeprogram på finska radion som jag alltid lyssnade på, ute som inne. Det var där jag lärde mig bl. a Idas sommarvisa och Mitt sommarlov men den absoluta favoriten var ändå Lilla My´s visa :)
Och ÄNTLIGEN har jag hittat den igen. Jag fick gåshud nyss när jag lyssnade på den igen för första gången på kanske 25 år. Minnen kom tillbaka genast och ser framför mig mormors gård och det glittrande vattnet på sjön nedanför.
Det här ÄR min absoluta favorit bland barnvisor. Så det så!
onsdag 27 januari 2010
Ej saknad
Läste en lite notis i dagens nätupplaga av HBL att en kvinna i Helsingfors legat död på sin soffa i 2,5 år innan hon upptäcktes.
Hon hade inga anhöriga eller barn.
Undrade inte ens grannarna var hon var? Kände ingen lukten i trappan?
Jag hade ett par grannar som dog hemma för några år sedan och tro mig, det luktade i hela jävla huset. Det gick liksom inte att ta miste på att något hade hänt.
Man blir ju faktiskt mörkrädd.
Hon hade inga anhöriga eller barn.
Undrade inte ens grannarna var hon var? Kände ingen lukten i trappan?
Jag hade ett par grannar som dog hemma för några år sedan och tro mig, det luktade i hela jävla huset. Det gick liksom inte att ta miste på att något hade hänt.
Man blir ju faktiskt mörkrädd.
tisdag 26 januari 2010
Barberaren i Sevilla
Igår kväll var en riktig myskväll. Milla hade skaffat första parkett biljetter till oss på Kungliga Operan (hon jobbar där) och vi skulle se Barberaren i Sevilla.
Jag hade hoppats på att alla vi kunde träffas innan för att äta en bit mat men i slutändan blev det bara Milla och jag så vi styrde stegen mot Gunnels Krog på Lilla Nygatan i Gamla Stan.
Där blev det älgfärsbiffar med gräddsås, lingon och inlagd gurka och till efterrätt kanelparfait med äppelkompott! MUMS!
Sen mötte vi upp kusin Jennie, söta Patrik, Millas pappa Bosse och den alltid glada MarathonMia i foajén på operan.
Jag har aldrig suttit på första parkett nånsin så det här var en upplevelse. Nu kunde man ju se rakt ner i orkesterdiket :)
Operan var fantastisk och vi gick alla därifrån med ett leende på läpparna :)
Här finner ni en liten smakbit. Enjoy!
Jag hade hoppats på att alla vi kunde träffas innan för att äta en bit mat men i slutändan blev det bara Milla och jag så vi styrde stegen mot Gunnels Krog på Lilla Nygatan i Gamla Stan.
Där blev det älgfärsbiffar med gräddsås, lingon och inlagd gurka och till efterrätt kanelparfait med äppelkompott! MUMS!
Sen mötte vi upp kusin Jennie, söta Patrik, Millas pappa Bosse och den alltid glada MarathonMia i foajén på operan.
Jag har aldrig suttit på första parkett nånsin så det här var en upplevelse. Nu kunde man ju se rakt ner i orkesterdiket :)
Operan var fantastisk och vi gick alla därifrån med ett leende på läpparna :)
Här finner ni en liten smakbit. Enjoy!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)