Same same but different

Dagarna som arbetslös blir väääääääääldigt långa och känns som upprepningar av varandra.
Tur då att man har massa roliga saker att fördriva tiden med då i omgångar.

Jag har fått in en träningsrutin nu, medelstationsjympa på söndagar, cirkelfys på onsdagar och så mina egna två yogapass på måndagar och tisdagar. Däremellan blir det promenader, jogg och stavgång.

Amigurumivirkningen är min terapistund. Jag får jobba på att koncentrera mig och att ge mig sjutton på att klara av sånt jag inte trodde att jag kunde klara av. Det viktigaste är inte att slutresultatet blir perfekt utan att jag faktiskt får det gjort. Och så blir jag ju så glad av det också :)

Mitt språkintresse mättas av mina nybörjade danska studier. Och eftersom danskan är ganska lik svenskan behöver jag inte lägga ner så himla mkt tid på grammatik (som jag hatar) utan kan njuta av att börja tala språket på en gång och försöka bilda egna meningar. Studierna känns även meningsfulla eftersom jag gärna vill jobba med norrmän och danskar igen precis som jag gjorde förr och kan jag då hantera danskan lika väl som norskan så har man kanske en större chans :)

Så går då dagarna, jag letar jobb, skickar ansökningar och går på intervjuer. Om det är nåt jag lärt mig så är det att en stor del av bemanningsföretagen därute borde jobba mer på sin kundkontakt. Just nu känner man sig som en produkt dom undersöker om dom kan sälja och kan dom inte det så orkar vissa inte ens lyfta luren och förklara varför. I bästa fall får man ett opersonligt mail.
Men alla är inte så. Jag har också kontakt med ett bemanningsföretag som håller det dom lovar, ringer och uppdaterar och informerar. Man känner sig som en människa med kunskaper dom värderar och inte som en produkt. Det kostar inte så mycket att faktiskt vara trevlig och artig och det har dom förstått.

Men nu kaffedags!

Lisa

Lisa här var lite extra knepig att göra. Men så stod mönstret under kategorin "utmaning" i min lilla bok. Jag har hållit på hela förra veckan med att virka henne. Pga att jag hade en del annat att göra så fick jag aldrig möjlighet att sitta ner under en längre tid när jag väl hade tid att virka. Så mot slutet av veckan hade jag nästan tappat modet och la helt resolut alla färdiga delar i virk-korgen och sa att nu gör jag nånting annat. Men så igår gav jag mig tusan på att göra färdigt henne. Och här är hon nu, kanske lite sned och ruffig på sina håll men hon ÄR färdig.
Skam den som ger sig!

Nostalgia

Idag skänker jag en tanke åt Angeles och hennes barn, Christina, Antonio och Miguel och hennes syster Maria som gav mig en erfarenhet för livet då jag delade deras liv under drygt ett år i London. Flamencodans vid middagsbordet, härliga spanska matfester på helgerna och min första resa till Spanien.

Ibland önskar jag att jag satsat mer på spanska språket men under min tid med familjen Reyes så kom jag upp en ganska hyfsad nivå och kunde göra mig förstådd hos hennes släktingar i Cadíz och Sevilla som inte pratade ett ord engelska.

Och så saknar jag Angeles underbart goda potaje..... ;)

Ensam måste vara stark

Livets hårda men sanna verklighet.

Jeg hedder......

Första danska lektionen avklarad. Vi har en väldigt rar lärarinna, dansk såklart och vi undervisas enbart på danska. Jag har inga problem att förstå henne tack och lov men det är värre med att tala danska.... :)

Det första vi fick göra var att presentera oss själva med orden "Jeg hedder...........hvad hedder du"
Alltså, försök att uttala ordet "hedder"....med tysta d´n eller snarare dämpade d´n.......inte lätt :) Jag har gått här hemma sen igår kväll och övat konstant. Jocke höll på bli tokig!

Vår lärare hade även satt ihop 20 allmänna frågor om Danmark och danskarna som vi fick klura på. sen fick vi försöka läsa frågorna....på danska....men det gick ganska så lätt, att hitta svaren på frågorna var lite klurigare men en bra övning :)

Självklart har vi fått läxa och vi bör även lyssna på dansk radio, läsa danska tidningar och böcker och se danska tv-program. Så nu sitter jag här med danska P1 på och lyssnar på ett inslag om David Lynch.

Mitt mål med mina studier är att lära mig förstå mer danska och även kunna säga enkla fraser eller åtminstonde göra mig förstådd på danska.
Dansktalande personal är väldigt eftertraktat på arbetsmarknaden just nu så ett nordiskt jobb finns också där i tankarna.

Och jag har gett mig tusan på att klara det.
Min inspiration?

Stina Ekblad. Kan hon med sin breda finlandssvenska lära sig tala perfekt danska så kan banne mig jag också :)

Full rulle

Efter att ha gått hemma flera veckor med inte alltför mkt att göra så slog det hastigt om i måndags. Jag har varit på arbetsintervjuer, ringt runt i en massa ärenden och sprungit på stan.

Mina yogapass går jättebra. Nu börjar jag få ett bättre flöde och känner mig mer säker. Jag har fått en del positiva reaktioner på musiken vilket känns jätteskönt. Jag har ju lagt ner flera timmar på att leta och sätta ihop ett bra pass :)

Igår kväll var jag hem till Pärnilla, min gamla kompis sen skoltiden och hälsade på. Jag kom mitt i läxläsningen så det passade ju bra då eftersom Sofia behövde hjälp med sin spanska läxa :) Vi åt fiskburgare och äppel/jordgubbspaj. Det var helt enkelt en skön vardagskväll hemma hos familjen Herngren runt köksbordet.

Idag har jag än så länge inget planerat så jag ser fram emot en skön jogg i skogen och sen en stunds virkning innan jag åter igen ska iväg till stan. Ikväll börjar jag läsa danska för första gången vilket ska bli jättespännande!

Men först kaffe!

Officiellt arbetslös?

I fredags var jag till Arbetsförmedlingen för att anmäla mig som arbetslös. Eftersom jag fått avgångsvederlag trodde dom inte att jag skulle få nån A-kassa vilket låter ganska rimligt. Men jag måste ändå göra en anmälan till A-kassan och söka......vilket låter väldigt märkligt, men ok.

Så igår kollade jag upp mer detaljer och mycket riktigt, jag anses vara anställd under tiden som mitt avgångsvederlag gäller, även om jag inte jobbar. Men jag måste ändå skicka in min a-kasse ansökan. Finns det nån logik i detta land?

Hur som helst så fick jag iväg tre jobbansökningar igår. Visst kryllar det av jobb men oftast söker man en erfaren person med helst en högskoleutbildning och flera års erfarenhet av liknande jobb. Man har liksom inte en chans.

Så var finns det där jobbet ämnat för mig?

Meet Alberta!

Lite meckig att göra men det var en kul utmaning :)

Min nya hobby :)

I våras hittade jag en bok om amigurumi. Självklart blev jag nyfiken men kom aldrig så långt till att köpa boken eller överhuvudtaget försöka mig på att göra en amigurumi själv.

Tiden gick men så för två veckor sen blev jag åter igen påmind och bestämde mig. Jag beställde två böcker och i torsdags när jag ändå hade ärenden inne i stan åkte jag även och handlade garn, virknålar och annat smått som behövs.

Nu har jag virkat mina tre första:


Cthulu, ett litterärt monster skapat av H. P Lovecraft. Jocke beställde och jag levererade.

Vera. Min goda hösthäxa. Hon tog en eftermiddag att göra men så blev hon riktigt söt också :)

Detta skulle bli en prinsesstårta men liknar mer en bakelse. Fungerar nu som min nåldyna :)

Jag har inte virkat sen hemslöjden i skolan och det måste vara mer än 20 år sen. Ändå lyckas jag få ihop det :)

Tack vare bra beskrivningar i böckerna och mycket tålamod skulle jag nog vilja påstå.

Vi får väl se om det bli fler gjorda framöver :)

Rutiner

Det känns skönt att höstterminen på Friskis har sparkat igång. Det betyder för min del fasta träningsrutiner igen. Under sommaren har jag lagt av mig alldeles för mkt. Löpningen har fått ge efter och jag har minskat konditionsträningen ganska rejält.
Och det syns både på mage, höfter och lår.
Det är ganska lätt att se att nåt har hänt i mitt liv och att jag inte är mig lik. Jag går direkt upp i vikt.

Å andra sidan har jag jobbat så mkt på mitt yoga pass under sommaren så jag har inte ens orkat eller haft tid känna mig deppig för att ha tappat kondition. Den går alltid att bygga upp igen och nu har jag börjat igen.

Cirkelfysen på onsdagar är ett måste och nytt för i år är stationsjympan på söndagar. Minst två löppass kläms in varje vecka och så leder jag två yoga pass. Utöver det brukar det bli ett yoga pass till som jag kör själv.

Jag har prövat att lyfta tyngder på ett gym men hur jag än försöker så kan inte känna någon glädje över att sitta där i min ensamhet och svettas.
Däremot känner jag riktig träningsglädje när jag får träna styrka i grupp, både med min egen kropp och med vikter. Det peppar, det inspirerar och gör gott.

I skrivande stund sitter jag med skön träningsvärk i bröst och armmuskler från gårdagens träning. Ska strax trä på mig träningskläderna igen och bege mig ut i skogen. Behöver fylla på med ny livskraft och frisk luft innan det är dags att bege sig till stan igen.

Jag är en fri själ som behöver känna frihet.

Din guide till en mer balanserat liv

Tre pass in på terminen och jag har hittils bara fått positiv respons på mitt pass.
Fullbokat varje gång ger pirr i magen men skärper också sinnet och ger bättre fokus.

Varje gång lägger jag till nåt mer och passet växer. Jag växer. Hjärtat växer.

Varje liten detalj jag kan bidra med för att göra livet bättre för mina deltagare är ett stort steg för mig.

Det tog ett par år men nu är jag här. Nu börjar den mentala och andliga träningen i mitt liv.

Acceptera dig själv precis som du är

Hittade den här meditationen på Kundalini Yoga Stockholm och tyckte den var så fin och värd att sprida vidare.

Vad vore livet utan Povel Ramel?

Från andra sidan....

Igår kväll var jag på seans. Det var lärlingar som skulle testa sina vingar efter att ha utbildats till medium. Vi körde upp till Hallstavik och jag tänkte att det här får bära eller brista. Jag hade tänkt på specifika personer jag ville ha kontakt med och jag har dessutom de senaste dagarna känt mig ganska så låg.

Vi var fem personer som kom. Plus tre lärlingar och två lärare som skulle bisitta seansen under kvällen.
Det skulle visa sig bli en riktigt omvälvande kväll för min del. Jag fick tre besök. Första mediumet fick kontakt med min mormor. Redan när vi började kunde jag känna ett tryck över axlar och nacke. Hon liksom gjorde allt för att pocka på uppmärksamhet och inne i itt huvud ropade jag på henne att komma fram. Det dröjde inte alls länge förrän mediumet vände sig mot mig. Den ena läraren sa nåt i stil med att "ja, jag undrade just när du skulle dit för det är nån som verkligen vill fram".
Men det mediumet kom att säga till mig först fick mig att fälla tårar. Han var så mitt i prick, rakt på spiken. Han var själv lite konfunderad över bilden han såg och kunde inte riktigt förstå men jag förstod. Budskapet var positivt.
Sen kom mormor.
Han beskrev en kvinna som stod bakom mig och jag visste direkt. En kvinna som tycker väldigt mycket om mig och som alltid hade saft och bulle serverat på den rutiga köksduken. Utseendet stämde precis.
Tårarna rann. Trycket bestod på mina axlar men det var inte obehagligt.
Att hon dessutom genom mediumet svarade på en fråga som jag många gånger i min ensamhet frågat eller skrikit rakt ut fick mig mer övertygad.
Det var så mkt som hon sa till mig igår som kändes bra och hon avslutade med att hälsa att hon fortfarande har sina tofflor på sig. Mormors brun/rutiga filttofflor!! jag både skrattade och grät.
Nästa medium fick bara kontakt med en ande, och hon hörde till mig. En ung kvinna i 20 års åldern i vita kläder från 1800-talet. När jag frågade om hon var släkt med mig fick jag bara till svar "farmor", men om det var min farmor eller nån annan kvinna på hennes sida vet jag inte än. Däremot så blev det ett gripande möte för enligt mediumet så knäböjde kvinnan framför mig och tog mina händer. Båda lärare sa att det var en ande som kommit långt i sin andliga utveckling, nästa som en Mariagestalt. Hon hade ett fint budskap till mig som var helt klockrent, jag förstod precis vad hon menade och jag ska ta henne på orden och göra det hon sa. Jag tror faktiskt att hon är min skyddsängel. Medierna kallade henne för en hjälpare.

Sista mediumet kom med ett budskap från en manlig ande på pappas sida. Men jag vet inte vem det är. Nån som dog inte allt för länge sen, med mörkt hår och som gillade att cykla. Måste kolla med farsan om han vet vem det är. Jag har några aningar men är inte säker. Hans budskap var i samma stil som de andra två andarnas så jag tror jag har förstått nu.
Mormor sa att jag står vid ett vägskäl och har att välja mellan två vägar. Jag kunde inte ha sagt det bättre faktiskt.

Efter seansen fikade vi och pratade igenom kvällen. Lärarna påpekade att jag har en enorm uppbackning bakom mig och jag pratade lite med det första mediet som fått kontakt med mormor. Han frågade om jag kunde bringa klarhet i det första budskapet han hade fört fram och när jag berättade sa han bara att jag inte behöver vara orolig. Det kommer att bli bra :)

Jag fick mer än vad jag förväntat mig och jag har svar på fler frågor nu än vad jag hade igår.
Dessutom fick jag bekräftat det jag alltid vetat, att jag är aldrig ensam.... ;)

Inte bra

Är arg, ledsen, besviken på mig själv, min kropp, min livssituation.

Just nu vet jag inte var jag ska ta energi för att komma vidare.

Det känns som att jag kört fast.

There´s more to life than renovering

Jag blir lika fascinerad varje gång någon beskriver sina fritidssysslor med orden "jag umgås med familjen och renoverar på vårt hus".
Jaha? Och sen då, det måste väl finnas nåt mer??? Eller?

Menar dom alltså att dom varje dag efter jobbet går hem, hämtar på dagis, micrar lite mat och sen sätter igång att tapetsera medan ungarna sitter fastnaglade vid Tv´n?
För det är just den bilden jag får framför mig.

Läser du aldrig en bok? Gör du aldrig en utflykt eller resa? Samlar du inte på nåt udda?

Jag vet att jag allt som oftast uppfattas som konstig eller udda när jag börjar prata om mina passioner som kan vara allt mellan himmel och jord. Konst, historia, arkeologi, geologi, astronomi, språk, resor, böcker, biologi....mm. Men jag skulle inte kunna leva om jag inte fick lära mig nåt nytt eller bredda min kompetens på olika plan.
Häromdagen blev jag uppringd av min lärare i geologi från kursen jag gick förra hösten. Vi pratade i säkert 40 minuter och hann då avverka ämnen som geologi, astronomi, finns det liv i rymden, religion, vad påverkar klimatet osv. Innan vi avslutade sa hon till mig att det är så trevligt att hitta nån som är intresserad och vill prata om dessa ganska så viktiga ämnen som faktiskt berör oss alla. Det är inte så ofta man hittar nån att diskutera med och jag kan verkligen förstå vad hon menar. Jag blev lika glad för helt plötsligt fick jag möjlighet att börja tänka och fundera igen, bolla och diskutera idéer.

Men kanske har jag fel. Det finns säkert människor därute som blir lyckliga av att måla och spika, dag ut och dag in.

Tillbaka till framtiden

Idag gjorde jag för första gången i mitt liv en regressionsresa. Dvs jag utforskade mina tidigare liv. Man blir guidad in i avslappning och sen börjar resan.
Redan från första början då jag lutade mig tillbaka i fåtöljen, slöt ögonen och fick förklarat för mig att min skyddsängel skulle följa mig på resan så snurrade det plötsligt till i huvet och jag fick en bild framför ögonen. En färglös bild av en siluett av en kvinna med huckle på huvet, vänd från mig. Hon blickade ut över ett fjäll landskap och verkade befinna sig vid en fäbod. Bilden försvann lika snabbt som den kom.
Så började resan och efter en stund fick jag en ny bild. Kvinnan blev överfallen och knivhuggen i mage/underliv inne i fäboden. Hon dog ensam därinne bredvid en eld eller nåt ljus av något slag. Endast 18 år gammal. Året var 1836. Jag hade så många frågor men inget mer avslöjades för mig just då. Det var precis som att det räckte för tillfället. En stor sorg föll över mig just där och då.
Så fortsatte resan längre bak i tiden och plötsligt befann jag mig i en stor tuktad trädgård. Först såg jag en finklädd kvinna med stor grå peruk och ju djupare in jag kom blev det klart för mig att jag inte var hon. Jag befann mig i Frankrike, nån gång under 1650-talet, troligtvis Versailles eller någon annan adlig trädgård. Men jag tillhörde inte adeln. Jag var en kvinna av lägre rang, troligtvis tjänstefolk. Jag dog stilla av ålderdom med släkt och familj runt om mig. Jag låg i en säng och solen strålade in genom ett fönster. Men här blev det väldigt oklart. Jag är inte färdig med denna resa än. Och det gäller även kvinnan i fäboden. Hennes öde berörde mig så djupt.

Man får tycka och tänka vad man vill om regression men så djupt i avslappning som jag var idag har jag aldrig varit. Jag var medveten men ändå inte.

Imorgon fortsätter min andliga resa.

Var går gränsen?

Hur mkt skit kan en människa tåla egentligen?

2010 kommer gå till världshistorien som det sämsta året hittils i mitt liv.

Just när man trodde att det inte kan bli sämre så kommer nästa nederlag.

Jag vet faktiskt inte riktigt vilken fot jag ska stå på just nu eller vad jag ska ta mig till.

Emigrera kanske?

I go through all this before you wake up.....

Har alltid gillat Björk (sedan Sugarcubes).

Stanna upp en stund

Året är långt ifrån slut men jag känner ändå ett visst behov av att stanna upp, summera och fundera över året som gått hittils.
Det har varit en berg och dal bana. Alla vardagsrutiner har slitits upp med rötterna och förändrats radikalt.
Det har varit skratt och gråt. Och många uppvaknanden.

Jag själv som person har förändrats. Det känns ända in i märgen. Folk omkring mig har förändrats, det känns i luften.
Det jag tidigare invaggats till att tro var något stabilt och tryggt visade sin rätta sida och vände upp och ner på allt.

Just nu befinner jag mig mitt i förändringen. Vissa dagar stormar det rejält, andra dagar tar jag två steg framåt och växer. Vad som ligger i framtiden för mig vet ingen men jag kan inget annat än att hoppas på att det är något gott.
Oavsett vad någon annan tycker.

Höstens första dag

Klar luft, regntunga mpln i horisonten och med ivriga ben. Idag sprang jag för första gången på två veckor. Förkylning och leda har kommit i vägen och jag har inte samma gnista som förr men oj så skönt det var att låta benen löpa. Sakta gick det, över skogsrötter, grästuvor, en liten orm och vattenpölar. Bröstet spändes som en blåsbälg och musklerna jobbade i lår och vader. Jag var på G! De tuffa stavgångspassen jag tränat istället för löpning har hållit kroppen igång!

Efter en snabb dusch åkte jag in till stan för mitt inbokade möte med jobbcoachen på TRR. En kaffe och ett trevlig samtal senare styrde jag stegen ut på stan. Lunchade och besökte sen Antikvariat Strindberg på Drottninggatan för att botanisera bland deras härliga bokflora.
Slog till på en bok om nakenhet och skam genom tiderna och fann att det faktiskt var mycket fascinerande läsning.

Så var det dags för yoga på Friskis i Kista. Det var ett par månader sen jag var på någon annans pass och blev vägledd och jag har saknat det. Därför bestämde jag mig för att ta detta pass idag, dels för att hålla min egen inspiration vid liv och dels för att se hur andra använde sitt ledarskap.
Men det som jag trodde skulle bli en skön avkopplande timme med andning och andlighet blev en timme där jag hela tiden analyserade ledarens sätt att lära ut asanas och hur tydlig/otydlig hon var. En del saker sög jag åt mig som en svamp och tänkte att det kan jag använda i mitt pass medan andra saker bara gick totalt bort.
Jag saknade den andliga delen. Nu blev det mest teknik och sträck här och där. Inte en enda gång stannade vi upp för att känna in i oss själva hur en asana påverkade kropp och andning.
Men det var även ett bra på pass för mig på så sätt att jag nu fick känna på lite andra asanas som jag inte kört sedan utbildningen.
Jag hoppas bara att jag på nästa pass kan ägna stunden åt mig själv, min kropp och min själ.

Men nu ska jag vårda min själ med en gammal repris av Morden i Midsomer och en apelsin :)