Bara en månad kvar

Sen lämnar jag min arbetsplats sedan snart nio år tillbaka.

Det känns väldigt märkligt men samtidigt är det en lättnad med tanke på hur jäkla snurrigt allt är där nu. Jag är glad att jag får gå faktiskt.

En snabb titt på arbetsmarknaden visar att det finns gott om ekonomiassistent jobb och även löneadministratörer är eftersökta.
Känns bra att jag valde rätt utbildning nu till våren då. Och går allt bra blir det kanske även en liten fortsättningskurs till hösten.

Men nu vill jag borsta av min gamla skolfranska.

Fy fan för ensamheten

Jag blir galen.

Men säg nåt då.

Måste sorgen ha ett bäst före datum?

Det finns en person som betytt nästan allt i min sorg.
Hon har lyssnat, låtit mig gråta, hjälpt mig steg för steg, accepterat och förstått.

Hon lägger inte locket på, vänder inte bort ryggen, ignorerar eller sopar under mattan.
Jag vet faktiskt inte hur jag skulle orka om jag inte hade fått prata med henne.

P, det finns bara en som du!

I was not ready for the fall

the light that you could never see,

it shines inside, you can´t take that from me

Tystnaden säger mer än tusen ord.

But why??

Notis i Svenska Dagbladet idag:

Väldigt berusad gravid kvinna kom in på förlossningen, födde barnet och försvann sen därifrån. Barnet bor nu hos jourfamilj tillsvidare. Kvinnan har erkänt sitt drogmissbruk.

Suck.

Det finns bevisligen ingen gud. Hur kan man annars förklara att en fullt frisk kvinna får missfall och en drogpåverkad , nersupen kvinna kan genomföra en hel graviditet?

Klumpen i halsen växte åter igen till gråt.

Aj, oj, ont!

Träningsvärken hugger i benen varje gång jag tar ett steg. Det var ett tag sedan jag hade så ont.
Gårdagens medeljympa gjorde susen vad det verkar.
Alla steg och moment satt som en smäck, precis som om jag aldrig varit frånvarande på passen under två månader men orken var det värre med. Jag måste dock klappa mig själv på axeln för att jag ändå ansträngde mig och höll ut trots att mjölksyran sprutade i musklerna och svetten lackade. Jag hängde med ett helt pass!
Jag har ännu inte bestämt om jag ska vila idag eller ta en kort löptur när jag kommer hem. Det skadar ju inte med lite luft och flåsträning :)

När plugget börjar i slutet av mars tänkte jag försöka börja med morgonträning inne i stan. Det finns ju både jympa. spinning och yoga att välja mellan så jag kommer inte undan. Lektionerna börjar ju inte förrän kl. 9 så ett medeljympapass kl. 7 funkar bra.

Jag har under dessa fem år jag tränat vant mig vid en pigg och tränad kropp. Att låta den förfalla så som jag gjort nu har fått mig att må riktigt dåligt. Träningen är min livräddning, ett andningshål och vitaminkick. Jag har förstått nu att jag kan inte leva utan träning. På riktigt.

Vinnarskalle

Nja, vinnarskalle och mitt namn har aldrig riktigt passat i samma mening.

Men just nu är jag inställd på att vinna över allt skit som kantat min vardag den senaste månaden.
Jag trodde att allt skulle bli så bra i början av året men blev totalt snuvad på konfekten en månad senare.
Nu tänker jag jag kämpa för min egen lycka.