fredag 23 juli 2010

Ibland blir jag så arg.

Klockan är snart två på morgonen och jag är nyss hemkommen från veterinären i Danderyd.

Vid 22.30 tiden ikväll beslöt sig ngn ärthjärna i huset för att prickskjuta grannens katt som för övrigt inte störde ngn där den satt på en bänk på gården.

Kulan tog i huvudet, troligtvis käken. Katten föll direkt.
Matte ut och kaoset var ett faktum. Polis tillkallades och jag försökte hjälpa till med att hitta nummer till veterinär. När ingen lyckats tillkalla veterinär efter en lång stund fick jag nog och erbjöd mig att köra katten. All tid var värdefull nu. Katten andades stötvis.

Polisen kom och försökte utröna varifrån skotten kom. Skytten höll sig naturligtvis undan men att skotten kommit från en balkong från huset rådde det ingen tvekan om eftersom grannar hade sett hela förloppet. Även kattens matte var vittne.

Så vi packade in oss i bilen, jag var så arg så jag skakade. Lyckades få igång vindrutetorkarna typ fem gånger på vägen innan jag hittade helljuset. Jag var som sagt riktigt skärrad.

Matte grät och katten blödde.

Det tog oss ca 30 minuter att komma till Albano. När vi kom in ropade vi på hjälp och en sköterska kom direkt och tog hand om katten. Veterinären gav dropp och försökte lugna matte. Katten måste stabiliseras först innan de kunde göra nåt annat.

Trots att läget var någorlunda stabilt blev beslutet i slutändan att låta missen somna in. Läget var alltför hopplöst som det såg ut. Dessutom krävdes en astronomisk summa pengar för att överhuvudtaget göra ett försök som i slutändan ändå inte garanterade en lycklig utgång.

Jag lät matte få sin stund med missen medan den somnade och sen åkte vi hem. Polisen ringde men dom hade inte hittat någon skyldig. Utredning pågår dock.

Alltså, FY FAN.

Om nån skulle skjuta mina katter skulle jag slita skallen av den personen.

Ingen frisk människa gör nåt sånt. Ingen.

Jag hoppas jag kan somna nu. Det blir troligtvis framför TV´n för jag står inte ut med tystnaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar